Humor
I Säter idag började jag och en annan tjej H prata om hur vi skriver och varför. Hon berättade att hon "skriver av sej kännslor" och hämtar sin inspiration från dem.
Jag är inte alls likadan. Om jag är förbannad och ska skriva så blir det inte bra, jag är så arg att det bara blir en massa svordomar. Är jag för ledsen blir det bara självömkan. Jag fick fundera lite när vi stod där och pratade och jag kom fram till att det är humorn jag använder mej av, oftast. Även om det inte alltid är tydligt så finns den alltid där som en sorts underton.
Kan ärligt säga att jag ,i nästan, om inte alla fall kan se något roligt i vilken jobbig situation jag än befinner mej i.
Ibland kan det dock sittaJÄVLIGT långt inne... det är inte lätt att skratta när man nyss blivit opererad för blindtarmen och fått en inflammation. Dels är det jäkligt jobbigt psykiskt. Men de värsta är att det inte går att skratta eftersom det gör så ont i magen ;)
Jag tror att humor är väldigt ärftligt. Det märker man tydligt i min släkt. På Pappas sida har vi en sorts humor, och på Mammas en annan. Vissa skrattar man mer med, de bara är så att man tycker att samma saker är roligt!
I Wikipedia definerar man humor så här:
Humor (från humores, kroppsvätskorna i humoralpatologi, ytterst av klassisk grekiska χυμός (chymos), bokstavligt "saft") är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor. För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik sak rolig. Bland de mest avgörande variablerna finns geografisk plats, kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå, och kontext. Barn föredrar generellt sett fysisk humor, såsom slapstick (en stundom våldsam typ av humor), medan satir kräver en djupare förståelse för det som humorn riktar sig mot, ofta samhällskritik, och därför ofta kräver en mer vuxen publik. Konsten att vara rolig kallas komik, medan den skönlitterära och filmiska genre som är främst förknippad med humor kallas komedi.
Ett tips! Försök att hitta något att skratta åt, för det finns nästan alltid något.
Jag är inte alls likadan. Om jag är förbannad och ska skriva så blir det inte bra, jag är så arg att det bara blir en massa svordomar. Är jag för ledsen blir det bara självömkan. Jag fick fundera lite när vi stod där och pratade och jag kom fram till att det är humorn jag använder mej av, oftast. Även om det inte alltid är tydligt så finns den alltid där som en sorts underton.
Kan ärligt säga att jag ,i nästan, om inte alla fall kan se något roligt i vilken jobbig situation jag än befinner mej i.
Ibland kan det dock sitta
Jag tror att humor är väldigt ärftligt. Det märker man tydligt i min släkt. På Pappas sida har vi en sorts humor, och på Mammas en annan. Vissa skrattar man mer med, de bara är så att man tycker att samma saker är roligt!
I Wikipedia definerar man humor så här:
Humor (från humores, kroppsvätskorna i humoralpatologi, ytterst av klassisk grekiska χυμός (chymos), bokstavligt "saft") är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor. För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik sak rolig. Bland de mest avgörande variablerna finns geografisk plats, kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå, och kontext. Barn föredrar generellt sett fysisk humor, såsom slapstick (en stundom våldsam typ av humor), medan satir kräver en djupare förståelse för det som humorn riktar sig mot, ofta samhällskritik, och därför ofta kräver en mer vuxen publik. Konsten att vara rolig kallas komik, medan den skönlitterära och filmiska genre som är främst förknippad med humor kallas komedi.
Ett tips! Försök att hitta något att skratta åt, för det finns nästan alltid något.
Kommentarer
Postat av: Helena
Skriv dina jävla svordomar, det är ord det med ;-) Det finns inget rätt eller fel, för skiten ska ut =)
Postat av: Anonym
Du jag kom att tänka på en gammal låt med Magnus och Brasse, typ jaa, säkert 30 år sedan, men de sjöng en svordomslåt, "helvetes jävla skit..." och en massa annat. Har du hört den?
Trackback